Kristoffer Persson

Kort presentation

Kristoffers föreläsningar börjar med ett av hans tidigaste minne i livet – en panikångestattack. Han berättar om hur det är att växa upp med konstant ångest redan från barnsben; hur detta utvecklas till ett fullblommat självhat med ett destruktivt beteende som följd. Historian tar även avstamp i hur det är att vara anhörig när någon tar livet av sig och vilka följderna blir av att fastna i självdestruktiva kretsar när man söker en gemenskap. Såväl svårigheterna att få hjälp, som att bli betrodd, av psykiatrin tas också upp.

Bakgrund

Först i sena tonåren förstod Kristoffer att den där känslan som han alltid har levt med var ångest och att anledningen till att han så ofta trodde att han höll på att dö helt enkelt var panikångest. Detta hade han i många år hållit inom sig på grund av en känsla av skam.

Under skolåren skickades Kristoffer runt till olika skolor då han ansågs vara ett problembarn som helt enkelt vägrade sköta sig, i stället för att bli behandlad som en skör och ångestfylld pojke.

Känslan av att aldrig passa in är något som har följt honom genom livet och sökandet efter en samhörighet tog vägarna igenom skanderande demonstrationståg likväl som på scenen i punkband.

Beskrivning av den psykiska ohälsan

En fullkomlig saknad av inre trygghet. Ett starkt självhat med en känsla av att vara ett levande misslyckande. Från att vara rädd för världen redan från barnsben till att som vuxen bli diagnosticerad med kronisk ångest, kronisk depression, tvångssyndrom och agorafobi. Ett flertal avbrutna studieförsök och en mängd tillfälliga jobb, samt en enorm svårighet att bibehålla någon form av relation med gemene man.

Vändpunkten i livet

Att bli sedd som någon med kapacitet och styrkor – det var en vändpunkt. När han vid en stor festlighet bröt ihop och insåg att han helt enkelt inte skulle orka fortsätta leva som han i flera år hade gjort, utan var tvungen att bryta kontakten med alla sina vänner. Även att träffa på någon som själv hade erfarenhet av psykisk ohälsa och återhämtat sig, som hjälpte honom att slåss mot såväl inre demoner som svårigheter med att få hjälp av psykiatrin.

Hur ser livet ut idag?

Idag jobbar Kristoffer 100% som peer-support inom heldygnsvården i Lund. Där håller han i gruppsamtal precis som enskilda samtal och stöttar personer i deras återhämtning. Han har även återupptäckt kärleken till musiken och insett vilken räddning den har varit när livet sett som mörkast ut. Nu ser han inte längre åren av mörker som något belastande utan som en enormt viktig erfarenhet och styrka som ger honom möjlighet att prata med folk som mår dåligt på ett sätt som inte alla andra kan.

Vad kan åhöraren förvänta sig av föreläsningen?

I Kristoffers föreläsningar får ni höra om hur det känns att inte vilja leva och hur han tänkte när han själv var på väg att avsluta sitt liv. Det ständiga sökandet efter någonstans att känna sig hemma och hur otroligt viktig musiken har varit för honom. Även vilken tvärvändning hans liv tog när han gick från att ha isolerat sig från omvärlden i flera år till att jobba med att stötta andra människor med psykisk ohälsa. Trots att det är mörka ämnen så försöker han att prata om det med självdistans och humor.

Övrigt

Kan föreläsa på engelska om så önskas.

MARTINAS DJUPDYKNINGSFIKA

Finns på nedan länkar och där alla andra poddar finns!

KRISTOFFERS BLOGGINLÄGG

Sömnlösa nätter

Varför kan inte hjärnan stanna? Varför kan jag inte sluta grubbla, sluta älta, sluta tänka? Ibland går det bara inte. Så länge jag inte försöker somna så går det väl an. Det må vara ganska irriterande även i vaket tillstånd,

Läs mer »

Till minne av en vän

Idag är en melankolisk dag, för idag minns jag en förlorad vän. Jag minns mer än en förlorad vän, men specifikt en utav de bästa vänner som jag någonsin har haft. Som en förvarning kan jag meddela att det här

Läs mer »

Tur i oturen

Vad gör du när livet plötsligt vänder? Jag började fundera över just hur man ska hantera en högst oväntad händelse, när man ser hela sitt liv raseras framför sina ögon och alla ens framtidsplaner går förlorade. En vän befinner sig

Läs mer »

Världsdagen för introverta

Jag har alltid varit blyg. Blyg och något rädd för omvärlden. Som barn var jag alltid osäker och hade svårt att riktigt passa in. Som tur var hade jag en del kompisar som jag kunde leka med, även om där

Läs mer »

Alla dessa satans raketer

Det är få dagar jag hatar så mycket som nyår. Hat är ett starkt ord, och kanske är det egentligen inte själva dagen i sig som jag hatar, utan alla dessa satans raketer. Som tur är så är smällare ett

Läs mer »

Älskade hatade jul

Jag älskar julen. Ibland kan jag känna att det nästan är unikt, i alla fall sett till jämngamla och yngre. Genom åren har jag diskuterat det med många vänner och bekanta, och svaret jag får när jag säger att jag

Läs mer »

Ett nödvändigt ont

Ibland är ens närstående bara ett nödvändigt ont, eller hur? Jag ska förklara vad jag menar… Jag har tvångssyndrom. Det yttrar sig olika för människor, men för min del har det till största del handlat om renlighet. Det har även

Läs mer »

En känsla av hopplöshet

Jag sitter och smsar med en vän som inte mår så bra. Vi skriver till varandra i ett par timmar, så till slut blir det en ganska så lång konversation. Hon mår verkligen inte bra. Vi pratar om den här

Läs mer »

Grattis – Du genomled ännu ett år

Det börjar bli dags för mig att fylla år; något som fyller mig med vånda. Om jag är helt ärlig så har det ingenting med någon åldersnoja att göra (för jag bryr mig faktiskt inte om det är ett år

Läs mer »

En omanlig man

Vad innebär det egentligen att vara man? Handlar det bara om vad som hänger mellan benen eller måste man passa in i en speciell mall för hur en man ska bete sig, känna och tänka? Jag kan visserligen bara tala

Läs mer »

Det är skillnad på ensam och ensam

Nu har det tydligen varit Singles’ Day. Jag kan inte minnas att jag hört talas om det förrän för bara några år sedan. Även om jag vill tro att dagen är tillkommen för att på något sätt uppmärksamma att parrelationer

Läs mer »

Vad är det för människosyn?

Fattigdom… Hur många av oss har egentligen fått känna av riktig fattigdom? Det finns säkerligen forskning och statistik som svar på den frågan, men jag ställer den egentligen retoriskt. Jag fick för ett tag sedan ett mail från en butik

Läs mer »

BOKA FÖRELÄSNING MED KRISTOFFER

Önskar du ha föreläsningen

Kommentarsfunktionen är stängd.