Vad händer när den som alltid burit andra själv behöver hjälp? Annika berättar om anhörigskap, destruktiva relationer och psykossjukdom – och om vägen tillbaka till ett värdigt och kreativt liv.

”Jag blev mamma till min mamma”

Annika växte upp med mobbning, föräldrarnas alkoholmissbruk och mammans psykiska ohälsa. Redan i tonåren blev hon mammans hjälpreda och kurator. Rädsla för ensamhet förde henne senare in i relationer präglade av missbruk och psykisk misshandel. Samtidigt utbildade hon sig till socionom och arbetade på Försäkringskassan.

”När livet brast kom psykoserna”

Efter sin andra skilsmässa drabbades Annika av psykossjukdom i fyrtioårsåldern. Hon och omgivningen var helt oförberedda. Skoven uppstod i samband med överansträngning vid olika separationer. Annika berättar om hur sårbarhet, förluster och ett livslångt ansvar för andra kan påverka måendet.

”Fontänhuset gav mig stegen tillbaka”

Det är nu många år sedan Annikas senaste skov. På Fontänhuset fick hon psykosocial rehabilitering och stöd att återta ett värdigt liv. I dag är hon en aktiv pensionär som efter sin själsfrändes bortgång söker nya vänner att musicera med. Hon föreläser ur både eget perspektiv och som anhörig till personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Med värme och kreativitet visar Annika att återhämtning är möjlig – och kanske bjuder hon också på en sång eller dikt.