Jonas Lundström berättar och sjunger om sin spännande resa genom livet där han bildligt talat gick genom djupaste mörker men där också strimmor av ljus alltid var närvarande. Det är inspirerande, smärtsamt och hoppfullt på samma gång. Han talar om allt mellan sin upplevelse av en barndom med vardagliga kränkningar, tappad livslust, ticks och tvångstankar, och hur det ena påverkar det andra. Det går så vitt Jonas kan se det inte att titta på en enda enskild sak som hänt honom och säga att just det var orsaken till att livet rasade. Det var allt tillsammans som bidrog, så vitt han ser det. Ett självdestruktivt beteende ledde till att han både medvetet och omedvetet övergav strukturer och vardagsrutiner, var arbetslös och under perioder hemlös. En sak gav honom livslust: musiken.