Hur går man från medpassagerare till kapten i sitt eget liv? Ulla berättar om paranoid schizofreni, isolering och vägen tillbaka genom rätt vård, meningsfulla aktiviteter och gemenskap.

”Jag bar med mig otryggheten in i vuxenlivet”

Ulla växte upp i Malmö och levde senare tolv år i Holland, där hon gifte sig, fick barn, arbetade och studerade. Efter ett svårt äktenskap återvände hon till Sverige med sin dotter. Hon fick snabbt arbete och bostad men mådde allt sämre. När dottern flyttade och Ulla blev arbetslös bröt sjukdomen ut. Erfarenheter från uppväxten och det tidigare äktenskapet påverkade hennes anknytning och gjorde det svårt att känna trygghet i nära relationer.

”Rösterna gjorde mig alltmer isolerad”

Under sina skov upplevde Ulla att inre röster och omgivningen kommunicerade med henne och uppmanade henne att göra sådant som skadade hennes relationer. Efter diagnosen paranoid schizofreni följde flera års sjukskrivning. Hon berättar om vad sjukdomen innebar och om betydelsen av medicin, sammanhang och något att leva för.

”Jag blev kapten på min egen båt”

Vändpunkten kom 2003 när Ulla fick en ny läkare och en medicin med biverkningar hon kunde acceptera. Ett nytt arbete stärkte återhämtningen och känslan av att åter styra sitt liv. Senare i livet mötte hon sin man, och den trygga relationen gav henne möjlighet att utveckla en mer trygg anknytning och uppleva närhet på ett nytt sätt. I dag är Ulla pensionär, arbetar vissa timmar och leder en grupp i basal kroppskännedom. Som äldreambassadör kan hon också prata om psykisk hälsa, återhämtning och livets olika skeden ur ett äldre perspektiv. Ulla visar hur rätt omhändertagande, trygga relationer och meningsfullhet kan öppna vägen tillbaka till ett självständigt och innehållsrikt liv.