Hjärnkoll Skåne - För ökad öppenhet om psykisk ohälsa
Jeanette har mått dåligt i hela mitt liv med återkommande skov av djupa depressioner, ångestattacker, agorafobi och social fobi. Jeanette har aldrig kunnat tala med sin familj om detta då de endast sagt att Jeanette var konstig. Jeanette har i omgångar druckit för mycket alkohol, undvikit förhållanden och aldrig klarat av närhet eller kramar. När Jeanette kom till Fontänhuset så ändrades detta.
Jeanette föddes i Alingsås men familjen flyttade till Malmö när Jeanette var 4 år. Med kortare avbrott i Härnösand och Vollsjö så har Jeanette varit Malmö trogen. Jeanette är uppväxt med en pappa som var alkoholist, missbrukare och annat. När han var riktigt berusad kunde han slå Jeanette.
Hon bodde med sin mamma och syster i Malmö. Hennes pappa bodde i Helsingborg där han så småningom skaffade en ny familj. Min syster på mammas sida hade dåligt humör och andra problem, dock blev hon aldrig utredd för sitt mående och sitt beteende, hon var inte trevlig mot mig när hon mådde dåligt själv. Mamma jobbade på nätterna så hennes syster behandlade Jeanette precis som hon ville. Hon kunde slå henne, tvinga henne att göra saker hon skulle göra själv. Jeanette har ändå förträngt mycket från sin barndom, men de blev i alla fall sams innan systern dog 2004.
Jeanette har mått dåligt i hela sitt liv egentligen, men hon växte upp på 70-talet och då talade ingen om diagnoser och dåligt mående, utan det var bara att bita ihop och fixa måendet på något sätt.
2004 blev Jeanette av med sitt jobb, fick avliva sin hund och sin katt och senare på året dog hennes syster. Det var egentligen då Jeanette insåg hur dåligt hon mådde och insåg att det inte var normalt. Under 2005 var jag arbetslös och tänkte att det fixar sig bara jag får ett jobb. Januari 2006 fick Jeanette ett jobb, men klarade två timmar sen tog hennes ork slut. Hon fick gå till vårdcentralen, som skickade henne till psykakut som i sin tur skickade en remiss till öppenvården. Detta blev början på en lång process med bollande fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser.
Jeanette fick en psykos och blev inlagd. Hon kom till öppenvården igen och då fick hon träffa en psykolog som sade till henne att hon hade depressiv- och paranoid personlighetsstörningar tillsammans med ångestproblematik och depressioner. Fick till sig att detta berodde på hennes uppväxt.
Vändpunkten var den 18 januari 2008 när Jeanette klev in på Fontänhuset, då insåg hon att hon inte var ensam i sitt mående. Hon fick omedelbar hjälp av handledare, andra medlemmar mm. En handledare följde med henne till öppenvården för att hon skulle få hjälp och utredas. Efter ett par månader som medlem var de ute och föreläste på Malmö Högskola för socionomstudenter och Jeanette har alltid avskytt muntliga redovisningar men nu älskade hon det. Att få berätta om verksamheten, henne resa och sitt liv.
Jeanette mår i dag mycket bättre. Hon har sina skov men dom inträffade inte så ofta längre men det tar längre tid att återhämta sig.
Jeanette är idag medlem på Fontänhuset Malmö, ambassadör på Hjärnkoll Skåne och brukarrevisor på NSPH Skåne. Jeanette sitter i några olika styrelser: NSPH Skåne (ledamot) Sveriges Fontänhus Riksförbund (Ledamot) EAPN Skåne (suppleant).
Jeanette vill genom sina föreläsningar få människor att inse att psykisk ohälsa finns och vi som lever med den inte är några monster utan är människor som har varit för starka för länge utan hjälp.
Jeanette berättar öppet om sitt mående, uppväxt och hur hon kommit dit hon är idag. Hon vill må bra men hon skulle inte vilja vara utan sin psykiska ohälsa, utan den hade hon aldrig fått möjlighet att träffa alla er därute.
Den paranoida personlighetsstörningen ligger och bubblar men hon har börjat lita på folk, och har möjlighet att visa människor att det går att må dåligt men ändå komma tillbaka.
Jeanette berättar om att det går att ta sig ur ”jag-mår-dåligt-spiralen” och att det är mer än okej att be om hjälp och våga fråga.
Jaha, det har varit för mycket jobb men det är ju så kul. Fick chansen genom Hjärnkoll Skåne att gå en retorik-kurs med Susanne Rolfner, alltid lika inspirerande och lärorik. Jag håller på att flytta också, tre månader med dubbel
Det skulle ju bli så bra (och lite är ju jättebra). Ja, allt skulle ju bli så jättebra när pandemin och nästan alla restriktioner släppte. Det blev inte riktigt så som ju alla vet. Putin kom i vägen för detta.
En konstig början på det nya året men det är jag glad för nu. Jag lever med psykisk ohälsa och har mina rutiner, det är ett måste för mig. En av rutinerna är att jag sedan ett antal år tillbaka