Jeanette har mått dåligt i hela sitt liv egentligen, men hon växte upp på 70-talet och då talade ingen om diagnoser och dåligt mående, utan det var bara att bita ihop och fixa måendet på något sätt.
2004 blev Jeanette av med sitt jobb, fick avliva sin hund och sin katt och senare på året dog hennes syster. Det var egentligen då Jeanette insåg hur dåligt hon mådde och insåg att det inte var normalt. Under 2005 var jag arbetslös och tänkte att det fixar sig bara jag får ett jobb. Januari 2006 fick Jeanette ett jobb, men klarade två timmar sen tog hennes ork slut. Hon fick gå till vårdcentralen, som skickade henne till psykakut som i sin tur skickade en remiss till öppenvården. Detta blev början på en lång process med bollande fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser.
Jeanette fick en psykos och blev inlagd. Hon kom till öppenvården igen och då fick hon träffa en psykolog som sade till henne att hon hade depressiv- och paranoid personlighetsstörningar tillsammans med ångestproblematik och depressioner. Fick till sig att detta berodde på hennes uppväxt.