Kan man vara högpresterande och samtidigt kämpa för att hålla sig över ytan? Ann berättar om sen adhd-diagnos, återkommande utmattning och priset för att alltid försöka duga på andras villkor. 

”Jämt ”för mycket” – men aldrig ”tillräckligt” 

Ann var den duktiga flickan som ändå kände sig annorlunda och fel. I skolan beskrevs hon som begåvad men lat och slarvig. Hon kämpade med sådant som inte väckte intresse och gick vid 22 års ålder in i väggen för första gången. 

”Framgången dolde hur mycket jag kämpade” 

Ann blev psykolog, forskare i neuropsykologi och docent med två doktorsavhandlingar. Hon gjorde även karriär som förläggare. Bakom framgångarna fanns kontrollstrategier, depressioner och återkommande utmattning. Efter kraschen 2013 följde lång sjukskrivning. Vid 55 års ålder fick hon diagnosen adhd. 

”Mina förutsättningar var annorlunda” 

Diagnosen gav Ann en ny förståelse: hon var inte lat och svårigheterna var inget karaktärsfel. Som pensionär och äldreambassadör kan hon blicka tillbaka på hur odiagnostiserad adhd påverkat livets olika skeden och vad rätt stöd hade kunnat förändra. Hon lever med stresskänslighet och kognitiva svårigheter, men är stolt över det hon åstadkommit. Med erfarenheter och sin kunskap som psykolog visar hon varför duktiga flickor med adhd behöver upptäckas tidigt, så att deras förmågor kan utvecklas utan att de betalar med sin hälsa.