Sjalen

… som en kall, våt sjal

Ångest brukar beskrivas som häftiga attacker av ren panik, hjärtat rusar, halsen blir torr och trång, man får svårt att andas och svetten lackar. Man tror att man ska dö! Ringer 112 och får en ambulans, men när man kommer in på akuten är allt ganska normalt igen. Man skäms! Förlåt, men jag trodde faktiskt att jag hade fått en hjärtinfarkt…

Men ångest kan också vara stillsam och odramatisk. Som en tung blöt och kall sjal som man när som helst kan bli insvept i och fångad av. Som alltid finns i bakgrunden, beredd till attack, men inte panikartat utan nästan i smyg. När man lagt undan boken och släckt lampan, drar täcket om sig och äntligen ska få sova. Tankarna kommer smygande. Tränger sig liksom in i medvetandet bland alla vardagliga tankar man just skulle släppa.

Vad var det nu han hette, den där grannen som blev osams med pappa när vi var små? Som vi var rädda för och gick omvägar för att slippa möta. Vad hette han? Nåt på R… Fast det är ju över 50 år sen, han är säkert död vid det här laget, precis som pappa. Nån annan bor i vårt hus nu och jag behöver ju faktiskt inte bry mig. Men vad hette han, Ren….? Eller var det Rönn…?

Man är för trött, tankarna hänger inte riktigt ihop, och plötsligt ser man framför sig hur lillebror, 8 år, ramlar ner från höskullen fyra meter rätt ner på betonggolvet, bredvid en slåttermaskin med alla knivarna rakt upp… Tänk vad som kunde ha hänt om han landat på den, istället för bredvid… Och tänk om inte stegen stått i vägen och bromsat fallet, så att han inte for direkt ner i betonggolvet med huvet före, utan slog i stegen först? Han kunde ju ha dött!

Den våta, kalla sjalen av ångest sveper sig runt hela kroppen…. Man är alldeles klarvaken. Brorsan klarade sig ganska bra, han är över 60 och har barn och barnbarn. Men tänk, ändå! Han kunde ha dött!

Nu är tankekarusellen med skrämmande och oroande händelser igång på högvarv, och den våta sjalen dras tätare och tätare om kroppen. Glöm inte att andas! Fast det sitter ju nåt i vägen för luften, det är svårt att dra riktigt djupa andetag, det känns liksom trångt. Och det är svårt att hitta nån skön sovställning, alla man prövar känns obekväma. Var det Rönnberg han hette, grannen?

Attans! Jag skulle ju ha strukit tvätten, behöver ha den gula skjortan imorgon till mötet… Det hade jag glömt. Borde nog inte ha tagit om av maten till middagen heller, men det var ju så gott, och det fanns lite kvar. Dags att skärpa sig, världens uslaste människa!

Hur kan sjalen fortfarande vara blöt och kall och vidrig? Klockan är tre, hinner bara få tre timmars sömn, om man bara kunde somna…. Rönnström? Rönngren??

Halv sju ringer väckarklockan. När man äntligen har somnat så gott. Den våta sjalen är borta, dags för frukost och dusch, och sen iväg till jobbet.

Hoppas man hinner somna innan sjalen dras åt ikväll! Det går ju oftast bra.

Förresten, Rönnkvist hette han, grannen.