Hur hittar ett barn vägen från mobbning, självskada och suicidtankar till egenmakt och självkärlek? Jennie berättar om stödets betydelse och de verktyg som hjälpte henne att våga möta livet.

”Jag var nio år och saknade verktyg”

Jennie utsattes dagligen för mobbning, trakasserier och hot. Redan som barn levde hon med ångest, depression, katastroftankar och en känsla av att sakna eget värde. När vuxenstödet uteblev blev självskadebeteendet ett sätt att hantera känslor som hon inte förstod.

”Självhatet följde mig genom ungdomsåren”

Pressen att vara den duktiga flickan, mobbningen och ensamheten bidrog till självskadebeteende, ätstörning, suicidtankar och suicidförsök. Jennie berättar nära och ärligt om en ungdomstid där hon bestraffade sig själv – och om vad som kan hända när ett barn lämnas utan stöd och verktyg.

”När jag fick tillbaka egenmakten slutade jag vara rädd”

Kontakten med BUP blev en första fristad. Genom samtal, KBT och nya verktyg kunde Jennie steg för steg hantera ångesten och lämna självskadebeteendet bakom sig. I dag vet hon att känslor inte är farliga och möter livet med större trygghet och kärlek till sig själv. Föreläsningen väcker känslor, samtal och eftertanke, men förmedlar framför allt hopp om att förändring är möjlig.