Michaela växte upp i en mindre stad i Blekinge tillsammans med sina föräldrar och tre yngre syskon. Som barn kände hon sällan trygghet och i tidig barndom började hon få våldsamma vredesutbrott och hade ett mycket utåtagerande beteende. Michaela drabbades av självskadebeteende när hon var sju år gammal. I större delen av sitt liv har hon haft en känsla av att hon inte är som alla andra. Skolgången präglades av utanförskap och mobbing, och i tonåren börjar en ändlös resa av självdestruktivitet och psykiatrisk slutenvård. Michaelas utåtagerande beteende och hennes destruktivitet blev så allvarligt att hon längre inte kunde bo kvar hemma. Där börjar en resa som skulle komma innebära att hon slussades runt mellan flera olika slutna institutioner runtom i Sverige. Först efter trettio år när Michaela befinner sig på ett behandlingshem får hon genomgå en neuropsykologisk utredning som gav henne svar på många obesvarade frågor. Det blev början på en ännu krokigare och tuffare resa tillbaka till livet där Michaela tvingas att lära känna en helt ny värld som hon under många år varit avgränsad från.