Hjärnkoll Skåne - För ökad öppenhet om psykisk ohälsa
Michaela föreläser om sin 24 år långa resa inom vården, och hur resultatet av neuropsykologisk utredning gav henne förståelse för varför hon har vandrat genom livet med en känsla av inte vara som alla andra. Acceptans, självkänsla, och att inte se på sig själv som en individ med begränsningar har en central roll i hennes berättelse om återhämtningsprocessen.
Michaela växte upp i en mindre stad i Blekinge tillsammans med sina föräldrar och tre yngre syskon. Som barn kände hon sällan trygghet och i tidig barndom började hon få våldsamma vredesutbrott och hade ett mycket utåtagerande beteende. Michaela drabbades av självskadebeteende när hon var sju år gammal. I större delen av sitt liv har hon haft en känsla av att hon inte är som alla andra. Skolgången präglades av utanförskap och mobbing, och i tonåren börjar en ändlös resa av självdestruktivitet och psykiatrisk slutenvård. Michaelas utåtagerande beteende och hennes destruktivitet blev så allvarligt att hon längre inte kunde bo kvar hemma. Där börjar en resa som skulle komma innebära att hon slussades runt mellan flera olika slutna institutioner runtom i Sverige. Först efter trettio år när Michaela befinner sig på ett behandlingshem får hon genomgå en neuropsykologisk utredning som gav henne svar på många obesvarade frågor. Det blev början på en ännu krokigare och tuffare resa tillbaka till livet där Michaela tvingas att lära känna en helt ny värld som hon under många år varit avgränsad från.
Michaela levde länge i ett totalt mörker. När hon var 20-års åldern bytte destruktiviteten skepnad, och blev istället till ett risktagande med livet som insats. Det gjorde att Michaela blev tvångsomhändertagen enligt lagen av psykiatrisk tvångsvård, och hon remitterades till Rättspsykiatrin. Michaela har spenderat större delen av sitt liv boendes på olika slutna institutioner och boenden runtom i Sverige. Hon var under många år tungt medicinerad. Vilket har lett till att Michaela idag lever med flera kroniska sjukdomar som en konsekvens av den tunga medicineringen. Det var först när Michaela hamnade på ett behandlingshem som hon fick rätt hjälp, och behandling. Den tunga medicineringen sattes ut, och sakta men säkert påbörjade Michaela sin resa tillbaka till livet.
Efter 24 år som patient inom psykiatrin får Michaela möjligheten att åka iväg till ett behandlingshem. Där får hon bland annat genomgå en neuropsykologisk utredning som visar att hon har Högfungerande Autism och ADHD. För första gången i sitt liv kunde Michaela förstå varför hon har gått runt med tunga känslan av att inte vara som alla andra. Den ena pusselbiten efter den andra föll på plats och Michaela började få mer förståelse för sig själv och varför hon har mått dåligt under alla år. Idag är Michaela frisk från sitt självskadebeteende. Hon är också helt medicinfri och lever ett fungerande och självständigt liv.
Idag studerar Michaela på Vuxenutbildningen och planerar att utbilda sig till Socialpedagog inom en snar framtid. Michaela åker runt och berättar om sina erfarenheter och hennes långa resa inom den psykiatriska vården. Hon vill genom sina föreläsningar sprida kunskap och öka förståelsen för vad det kan innebära att leva med npf-diagnoser och vilka konsekvenser som kan bli när fokus enbart läggs på symtom. Hon vill också sprida hopp, och att det går att ta makten över sitt eget liv och återhämta sig från psykisk ohälsa. Samt att man med rätt förutsättningar, och förståelse från omgivningen, och samhället kan leva ett bra liv trots att man lever med npf-diagnoser.
På ett naket och ärligt sätt berättar Michaela sin historia om en 24 år lång resa av utanförskap, självdestruktivitet, vanmakt och uppgivenhet somm under många år höll henne i ett fast grepp. Hon berättar också öppet om vägen tillbaka till livet och samhället. Hur hon tvingade lära känna och förstå en helt ny värld som hon under många år varit isolerad från. Michaela berättar om hur hon gick från att vara helt beroende av andra till att idag stå på egna ben och leva ett självständigt liv. Michaelas främsta budskap är att förmedla ett hopp att det alltid finns ett ljus i mörkret. Även om det ibland kan vara svårt att urskilja stjärnorna på den nattsvarta himeln.
Mitt liv började vid 30-års ålder. Idag är det Världsautismdagen. Den infaller 2 april varje år och instiftades av FN 2008. Syftet med dagen är att uppmärksamma autism och därigenom skapa ökad förståelse för personer inom autismspektrumtillstånd. Min resa
Idag rockar vi sockorna. För helt ärligt vad vore världen utan människors olikheter? Det är våra olikheter som gör oss till de unika individer vi är. Det är våra olikheter som gör världen till en vänligare och vackrare plats. Det
Det finns inget som väcker så starka reaktioner, som när jag berättar för människor att jag inte vill ha några egna barn. En del människor ställer sig positiva och respektar mitt beslut, medan andra människor nästintill tycks bli förnärmade och
Det är slående hur mycket sanning det ligger i ovanstående rubrik.Livet suger verkligen ibland. Livet suger just nu. Samhället ochvärlden befinner sig i en minst sagt extraordinär situation och det omnågot suger. Om inte annat suger det musten ur var
