Happ, då var det dags igen. Den årliga ångesten. Den årliga smärtan. Den årliga längtan. Det är juletid, julefrid och jul i vårt hus. Nej, stopp! Det är det inte. Ordet heter julångest men också ensamhet. I mitt hus är det inte pyntat. I mitt hus står inga stakar i fönstret. I mitt hus finns ingen gran. I mitt hus finns bara jag. Mina minnen. Mina tankar. Och mina känslor. Juletid, julefrid? Vad är det? Vem har liksom sagt att det ska vara så? Att sitta ensam på jul, känna bitterhet och skam. Känna rädsla. Känna hopplöshet och ängslan. Varför måste det vara sådant ståhej kring allt? Du firar säkert jul med hela tjocka släkten. Kanske äter du ett stort julbord med familjen? Kanske går ni ut och äter. Skrattar. Skålar. Hurrar. Öppnar klappar. Kanske sitter du där och tänker på alla de ensamma. Eller så bryr du dig inte ett skvatt.
December, månadens tema i bloggen är ensamhet, ett stort ämne på många plan. Inför det här inlägget så valde jag att lägga ut en fråga som löd:
“När du tänker på ensamhet, vad kommer upp då? Vad är ensamhet för dig? Har du känt det någon gång och när känner du dig ensam?”
Jag fick många bra svar, en del handlade om frivillig ensamhet och en del handlade om ofrivillig ensamhet. Men någon förklarade om ensamheten som man känner när man är bland människor. Tänkte jag kunde dela med mig av några svar, alla är givetvis anonyma.
- När jag tänker på det så kommer sorg upp. Känslan när man känner sig ensam. Eller iallafall jag känner det. Har känt mig ensam många gånger. Värsta är när man får känslan, även när man umgås med folk.
- Att bo 2 och serva 2 men leva som ensam. (platoniskt) Det var hemskt.
- När ens föräldrar går bort och man är äldsta generationen kvar. Ensamhet är något man kan lära sig att vara. Att njuta av sitt eget sällskap är en svår konst att bemästra så att man inte far illa. Ensamhet är inte att förakta det ger en möjlighet till reflektion och lugn. Det behöver inte vara ett likamedstecken att må dåligt. Ensam är inte stark säger man men att kunna vara ensamkan stärka en själv.
Mycket bra och kloka ord när det gäller kring temat ensamhet. Men vad betyder ensamhet för mig?
December månad är den månaden på året som faktiskt känns värst på många plan. Det värsta är väl att se alla bilder på sociala medier om hur folk lägger upp bilder på sina adventsmys med fika eller när dem klär granen och pyntar sitt hem tillsammans. Jag själv har inga bra minnen från julen, det slutade alltid i bråk. Mest bråk över småsaker, men som eskalerade och blev till stora utbrott. Julen är den tid då jag känner mig som mest ensam, när man ser andra ha det så mysigt tillsammans eller när dem visar bilder från granen som är fullproppad av julklappar eller bara en enkel bild som visar när dem kör julklappsleken. Jag brukar försöka stänga av mina sociala medier just under jul. För jag vet att jag inte mår bra av att se allt det där som visas. Men jag vet också att det jag ser kanske inte stämmer med verkligheten. Jag har mer eller mindre slutat att fira jul just för att ensamheten tär på mig, sorgen över att känna sig ensam – den gör ont.
Men högtider överlag är fruktansvärt tuffa, när människor runtomkring planerar för dessa högtider och man själv bara sitter och nickar och håller med. Men innerst inne vet man att det återigen blir en högtid firandes ensam.
Men jag måste ju ändå säga att det är december med allt vad det innebär som är den absolut tuffaste månaden på hela året. Jag önskar bara att december tog slut fortare än fortast. Så mycket som händer under december, så många dagar som man känner sig ensam och bortglömd.
För att ta några exempel:
- Lucia 13/12
Vem älskar inte att se ett vackert Luciatåg tillsammans med någon? Att äta lussebulle och dricka ett glas julmust eller en kopp varm glögg. Men för mig kommer aldrig Luca bli som det var förut. För just den 13/12 2002 begravdes min morfar, min förebild, min klippa och min hjälte. Lucia för mig är förknippat med morfars begravning. Den dag jag åkte hem till mormor i Arbrå på permission från psykiatrin i Umeå för att kunna vara med. Den dag jag fick höra att jag skulle sluta gråta så att inte mormor blev ledsen. Även om det nu gått 23 år sedan den dagen så är det oerhört jobbigt på många plan. Det är då känslan av ensamhet gör sig påmind. Men trots allt försöker jag hålla kvar vid mina traditioner, kliva upp strax före sju på morgonen, slå igång kaffet och ta fram en lussebulle eller två. Duka fram framför tv:n för att därefter krypa ner i soffan med täcket för att se luciamorgon på tv:n.
- Dagen före julafton 23/12 uppesittarkväll
Att varje år sitta och spela bingolotto vid ett uppdukat bord med lite gotta helt själv gör att man blir lite ledsen. Man känner sig så ensam, så bortglömd och så utanför. På sociala medier kryllar det av bilder som folk lägger upp. Där det visar allt dem gör, allt från de sista förberedelserna inför det som komma skall.
- Julafton 24/12
En dag jag helst bara vill hoppa över. Den dag jag försöker låtsas som att det är en helt vanlig dag. Men jag ljuger inte om jag känner mig fruktansvärt ensam, att jag önskar ibland att jag hade någon att fira med.
- Nyårsafton 31/12
Att fira in det nya året själv, den smärtar. Att sitta framför tv:n strax innan tolvslaget för att räkna ner till det nya året för att sedan skåla i min ensamhet och önska mig själv ett gott nytt år. Samma visa varje år, jag önskar mig själv ett bättre år.
Ensamhet ett så oerhört stort ämne, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst kring just ensamhet, men risken är stor att det blir för långt och för mycket. Men jag tycker ändå att december månad är den månad som speglar ensamheten bäst. För jag tror och vet att många fler känner som jag. Ett jäkla ståhej, en jäkla stress. Det ska se bra ut, det ska vara bra och man ska må bra. Men måste man det? Kan man inte bara få tillåta sig själv att känna, känna allt som rör sig inom en. Jag tror vi hade kunnat minskat på känslan av ensamhet om man bara vågade stanna upp, vara i nuet och se andra och inte bara sig själv. Att bjuda in någon som också är ensam. Jag tror vi behöver det, att lära oss att se andra. Då tror jag också att vi kommer kunna minska på känslan att vara ensam.
Med detta inlägg önskar jag er alla en lugn och fridfull jul. Och kom ihåg, det är okej, du är inte ensam.
Billie Viberg