Jag heter Hans Åkerhjelm och jag är ambassadör för Hjärnkoll. Hjärnkoll lyfter olika tema och i januari gäller det beroende. Jag ska berätta lite om alkoholberoende ur ett personligt perspektiv. Jag har i en pod pratat med coachen och föreläsaren Dennis Westerberg om hans resa från ett destruktivt alkoholberoende till ett liv helt utan alkohol. Lyssna gärna på det genom att gå in på länk till Hjärnkoll Skånes hemsida; https://hjarnkollskane.com/podd/
Nu tänkte jag dela med mig om hur det ser ut för min egen del.
Vi har nyligen passerat årskiftet, gått in i ett nytt okänt år. När man byter år brukar man avge någon form av föresats för egen del, ett hopp om ett nytt, bättre jag som ska prägla detta nya okända år. Men måste det vara ett nyårslöfte man ger vid årsskiftet? Ett löfte kan brytas och då är det inget värt längre. Duger det inte lika bra med en målsättning, en nyårsmålsättning? En målsättning är en väg man tar, och det går inte alltid att ta den rakaste vägen. Det kan hända att man tar omvägar, men ändå har målet i sikte. Min nyårsmålsättning är att inte dricka alkohol. Hur länge och hur jag ska förhålla mig till alkohol i framtiden har jag däremot inte bestämt.
För någon som gjort sig beroende av alkohol är det egentligen inte själva alkoholen som är problemet utan snarare lösningen. Men det är en mycket dålig lösning. Det engelska språket som är mer uttrycksfullt än svenskan, där kallar man det en coping mechanism, ungefärligen översatt: ett sätt att hantera livet. Jag har sent i livet diagnostiserats med EIPS och ADHD, något jag berättar mer om i min Hjärnkoll-föreläsning. För mig har alkohol varit en lösning på så många plan:
- Om jag varit ledsen, nere eller upprörd, känt mig kränkt eller förminskad, då har alkohol varit en hand att hålla i. Ett sätt att fly undan de jobbiga känslorna, gå in i en dimma där jag bara tyckt synd om mig själv och samtidigt skitit i allt. Det har tagit bort mitt ansvar för min integritet och istället bara sjunkit in i ett utslätande rus.
- När jag känt mig ensam eller uttråkad finns alkohol där. Det får saker att gnistra lite grann, jag tappar sans och uppfattning om tid och rum, blir på bättre humör, kan skratta åt en eländig situation.
- Om man startar något kreativt, börja göra en låt, spela eller producera så kommer jag upp i varv och hamnar i flow. Då blir alkohol ett bränsle, som förhöjer känslan av upprymdhet, glädje och engagemang. Det är som att lyfta sig själv i håret, allt blir större och bättre.
- I vissa situationer är alkohol en accessoar, t.ex. när jag lagar mat. Man ser sig själv som en Plura, det är mysfaktor på att laga mat med ett glas vin vid sidan om och bra musik på hög volym. Utan alkohol blir det som att tillreda mat utan att använda kryddor, lite fattigt, trist och torftigt.
- Ute på krogen, baren eller restaurangen är alkohol ett naturligt och närmast nödvändigt inslag. Varför går man ut om man inte tänker dricka alkohol? Och jag som alkoholberoende är ofta den som dricker mest, som måste ta en öl till. Och en till. Alkohol är som en lägereld, det är kring alkohol vi samlas. Ibland kan det kännas som det är pga den naturliga tillgången på alkohol som man samlas.
Mitt alkoholintag har utvecklats till att vara en daglig vana. Jag slutade dricka starksprit för tre år sen, det har istället blivit vin hemma och öl om jag är på krogen. Jag har sällan blivit full, det har handlat om att dricka glas efter glas, som läsk ungefär. Men det har varit varje dag sen lång tid.
Det har aldrig gått ut över mitt jobb. Och jag har inte varit berusad inför mina barn eller vänner. Men jag har behövt alkohol som en krycka för att ta mig igenom vardagen. Jag har varit rädd för att inte döva mig med alkohol. Om det saknats hemma har jag blivit orolig och sett till att fylla på lagret.
Men nu är det alltså slut med det. Jag vet inte vad som är svårast, att inte dricka eller att bestämma sig för att inte dricka.
Det är här målsättningen kommer in. En målsättning består nästan alltid av ett antal delmål. I mitt fall handlar det om att i första hand inte dricka alls, i andra hand att inte dricka alls under en månad. I tredje hand utöka tiden till ett halvår och i fjärde hand leva ett alkoholfritt liv.
Jag har hört av andra som gjort denna resa att det är svårt för någon som varit alkoholberoende att bli ”normalkonsument” av alkohol, alltså dricka måttfullt. Kunna ta ETT glas vin, EN öl osv och sen inte känna behov att dricka mer i andra sammanhang bara för att man tagit något glas. De flesta trillar dit igen och hamnar ganska snart i samma beroende. Därför är det för väldigt många nödvändigt att sluta helt.
Så det är min målsättning. Än så länge går det bra, det har också bara gått några veckor på det nya året. De få vänner jag hunnit berätta för har varit mycket förstående och stöttande. Jag har ännu inte varit ute på krogen någon kväll. Om jag skulle falla till föga där eller på en fest och ta ett glas vore det inte ett nederlag. Men det skulle kanske innebära att jag måste börja om från noll.
Möjligtvis kan jag i en framtid bli en ”normalkonsument”. Det vore trevligt. Alkohol kan vara både gott och trevligt. Människor har i alla tider använt berusningsmedel och ibland sökt extas. Men det får inte vara en coping mechanism, då är det fel.
Mycket forskning pekar på att all alkoholkonsumtion är skadlig. Det finns ingen nivå där det inte utgör en hälsorisk. Det gör i och för sig mycket i vår tillvaro, vi kan aldrig eliminera oss helt från risk. Men vi kan välja vilka risker vi vill utsätta oss för.
Den största risken för mig har jag nu valt bort ur mitt liv: att vara alkoholberoende. Önska mig lycka till! Och lycka till om du har samma målsättning!