Ljudet av skratten och samtalen som pågår i köket hörs in i vardagsrummet därjag sitter i soffan. Hela jag blir varm inombords fylls av den där underbara känslan av lycka. Jag är på besök hos min äldsta dotter i några dagar. I köket sitter min äldsta dotter hennes bästa vän (denna vän har adopterat mig och min man som extra föräldrar.) och dotterns pojkvän. När jag sitter där i soffan och lyssnar på skratten minns jag att det fanns en tid för inte så länge sedan när jag verkligen tvivlade på om jag skulle få uppleva den där känslan av glädje som man som förälder känner när ens barn är lyckliga mår bra har skapat sig ett bra liv med mina döttrar. Två av mina tre barn har dubbla NPF diagnoser ADHD, autism, dyslexi. Med detta följde massor av annan psykisk ohälsa, depressioner, ångest när ångesten blev för svår lindrade man den genom att skada sig själv.Det är inte alls ovanligt att personer med NPF har svårt att få det att fungera med de sociala relationerna. Så har det varit för båda mina döttrar och vår ”extradotter” därför känns det extra fint att sitta och lyssna på skratten och samtalen från köket.
Min yngsta dotter blev utmattad av att skolan inte var anpassad utifrån hennessvårigheter, så hon blev hemmasittare och skulle vara det mer och mindre i sexår. Efter sex år lyckades vi hitta den skola som skulle bli nyckeln till få till enfungerande skola för henne. Ett naturbruksgymnasium med inriktning på hundför elever med NPF. All personal har erfarenhet av NPF. Det är en skola medinternat. Min dotter är tre år äldre än sina klasskamrater men vad gör de?ABSOLUT INGET! Hon trivs och mår bra och äntligen lyckas få till enskolgång som fungerar för henne. Om några månader tar hon studenten det ärockså något jag många gånger tvivlat på skulle hända. Även detta fyller migmed den där varma underbara känslan av lyckad.
Jag njuter också av en härlig känsla kring att jag hjälpt vår extra dotter att lyckas nå sin dröm. Att ta körkort.
Den lycka som jag känner just nu den är skör och kan när som helst försvinnaoch slänga tillbaka mig till stress, tårar och idel tandgnissle. Så det är bäst att verkligen stanna upp och njuta av den lycka och harmoni som råder just nu.
Livet som NPF mamma har bjudit på utmaningar som jag inte ens varit inärheten av med min son som inte har NPF. Det har varit tufft, ensamt frustrerande, känslorna har konstant åkt berg och dalbana. Men det har också gett så mycket erfarenhet, och är en stor bidragande orsak till att jag har det jobbsom jag har idag och som jag älskar. Jag känner att jag gör skillnad, minerfarenhet kan hjälpa andra. Att vara mamma till ett normalt fungerande barn går inte att jämföra med att vara mamma till ett barn med NPF.
Fortfarande trots mina döttrar är unga vuxna så bjuder livet som NPF mamma mig på utmaningar som jag aldrig haft med min son. Men det har fått mig att uppskatta allt det som i dag fungerar väl och det har gjort mig till en bättre människa.