Jag är en kvinna i 70-års åldern med erfarenhet av min mors flertaliga suicidförsök. Själv har jag också överdoserat tabletter och jag vet nu hur det känns, att vara säker på att omgivningen mår bättre av att slippa en!
Jag var i tidiga tonåren när min mor insjuknade första gången.
Jag blev hennes bollplank och kurator då. Mina tankar och goda råd föll inte väl ut. I stället blev jag utmattad och ledsen för hennes skull och för att det var så hopplöst att få henne att bli glad. Den uppgiften borde inte ha lagts på mig överhuvudtaget, men ingen förstod det och ingen visste hur det var hemma hos oss.
Min mor var djupt deprimerad och hade kraftig ångest. Hon var ofta inlagd på psykiatrisk klinik och var så rädd för att inte vara älskad! Det var en stress och press på hela familjen och jag stängde av mina känslor av sorg och blev hatisk och tog avstånd. Det spelade ingen roll hur mycket man gav henne. Hon var aldrig nöjd. Så hon gjorde ofta suicidförsök.
Min far, som var sjöbefäl, blev så småningom pensionär och jag själv flyttade hemifrån.
Men min mor blev allt sämre.
Hon utvecklade ett tablett- och alkoholberoende. Det senare hade min far också. Vi var en ångestfylld och dysfunktionell familj.
Jag har förstått att alkoholism är en familjesjukdom. Man behöver inte dricka för att bli påverkad av sjukdomen. Mina föräldrar hade nog med sig själva och jag fick inte det stöd jag behövde.
Därför flydde jag ensamheten genom relationer med män i hopp om trygghet och att bli sedd. Eftersom det inte är en bra utgångspunkt för att få sunda relationer blev det ofta fel. Jag försökte flera gånger göra suicidförsök för att fly.
Nu har jag ett sunt och lyckligt förhållande sedan sjutton år.
Än idag kan jag känna rädslan för att förlora min mor…
Hon dog en naturlig död när hon var 72 år och för mig, var det en lättnad. Hon krävde så mycket och jag orkade inte med det.
Vi hade emellertid haft ett fint samtal där vi försonades och det är jag tacksam för.
Jag saknar henne när jag behöver stöd eller tröst och jag förstår hennes känslor av övergivenhet och sorg idag, eftersom jag är vuxen och mår bra!