Det är inte alltid så lätt att berätta för någon hur man egentligen mår innerst inne, det kan vara jättesvårt. Ibland kan det vara svårare att prata med en närstående än med någon som man inte känner. Man kanske vågar att öppna upp sig på ett annat vis,
Att prata och öppna upp mig om mitt dåliga mående har hjälpt mig jättemycket i min återhämtning. Min förståelse för mig själv har ökat. Det är framförallt genom att jag vågar berätta och prata har det gjort att skulden och skammen har försvunnit.
Att bära runt på skulden och skammen kan vara riktigt tungt att bära själv. Det är lätt att hamna i en dålig spiral. Jag visste inte riktigt hur jag skulle våga vara öppen och ärlig. Min blid om mig själv var många gånger skev. Sen kunde jag känna mig dömd då jag försökte berätta hur jag egentligen mådde.
Att jag vågade ta klivet och bli ambassadör för Hjärnkoll har gett mig så mycket positivitet. När jag föreläser inför människor och berättar för dem om min resa hoppas jag att de tar med sig någonting hem. En gnutta tanke över vad jag berättar gör att jag kan hjälpa till att minska på stigma, öka förståelse och hjälpa någon att inge hopp.
Idag använder jag mig av mina erfarenheter om psykisk ohälsa och psykisk hälsa att hjälpa andra som genomgår utmaningar i sitt mående. Vår hälsa har blivit en folksjukdom och den kan drabba vem som helst. Det syns inte på utsidan alla gånger hur vi mår på insidan. Många bär runt på ett skal som sitter så hårt fast. Självbilden blir tokig och att trycka ner sig själv för man mår dåligt är så vanligt.
Det krävs hela tiden att jag jobbar med mig och synen på mig själv. Bara för jag nått hit där jag är idag innebär det inte att jag är klar. Jag har förstått att det kommer att förbli ett ständigt arbete. Min relation med mig själv behöver jag underhålla för att den ska förbli god. Jag tillåter mig att ge mig kärlek och ge mig beröm. När jag började med det kände jag att det kändes fel och konstigt. Men med tiden har den känslan avtagit.
Jag behandlar mig med kärlek, värme och respekt idag.