Ibland blandade jag ihop en längtan efter lugn i min kropp och huvud med att inte orka leva
Genom att jag börja självmedicinera hände det vid några tillfällen att jag tog alldeles för mycket och inte kunde hantera situationen. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag önskade att jag inte skulle vakna.
När jag var så sjuk i min depression och jag inte orkade med mitt mående planerade jag många gånger att ta livet av mig.
I många ögonblick kunde jag lägga märke till en möjlig metod för att begå självmord.
Tankarna var att ingen ändå skulle sakna mig om jag inte levde. Eller att mina anhöriga skulle ha det bättre utan mig för då skulle jag inte vara till besvär.
Jag överlevde mitt sista självmordsförsök då jag blev påkörd av tåget. Jag blev allvarligt skadad men jag blev till slut fri från alla jobbiga tankarna och känslorna.
Jag blev väckt på IVA avdelning efter flera dagars nedsövning och läkare berättar att jag blivit påkörd av ett tåg. Det var en stor chock och jag förstod inget De sa till mig att det troligen var ett misslyckat självmordsförsök.
Min skuld och skam var enorm vid uppvaknandet. Vad skulle alla säga och tänka om mig?
Min öppenhet över hur suicidal jag varit har hjälpt mig komma vidare och idag är jag enormt tacksam att jag överlevde.
Idag påminns jag om mitt självmordsförsök varje gång jag ser mig i spegeln. Då ser jag min funktionsnedsättning men jag ser också någon som kämpat och kommit enormt långt.
Tacksamheten att jag lever idag är stor