Ensamhet

Ensamhet sammankopplas ofta med att sakna nära vänner eller familj att dela sina innersta tankar och känslor. Men det kan också bero på att man känner sig utanför.

Det kan verka konstigt för endel att man kan känna sig ensam fast man har människor omkring sig som bryr sig om en.

Så var det för mig i omgångar när jag var sjuk i min djupa depression. Jag kunde känna mig så ensam i allt. Tyckte att ingen förstod vad jag gick igenom eller hur dåligt jag kunde må.

Jag kände mig annorlunda. Att jag inte blev sedd eller inte förstådd av omgivningen. Det gjorde att det skapade en stor känsla av utanförskap. Det i sin tur ledde till en känsla av ensamhet.

Det är alltså inte antalet vänner eller sociala kontakter som är avgörande för känslan av ensamhet.

Att jag isolerade mig och stängde ute anhöriga gjorde det inte lättare. Men jag orkade och vågade inte släppa in människor när jag mådde så dåligt. Jag ville bara vara ifred.

Ensamhet kan vara frivillig eller ofrivillig. En del människor känner sig ensamma trots att de är omgivna av människor och har många sociala kontakter, men saknar djupare relationer. Andra har få relationer och kontakter utan att känna sig ensamma.

Alla människor har behov av ensamhet ibland och den självvalda ensamheten kan vara positiv på flera sätt.

Jag behöver ensamheten idag för återhämtning och reflektion. Men för mig är det en annan typ av ensamhet.

Det syns inte utanpå vem som är ofrivilligt ensam. Det är ofta ett tabubelagt ämne förknippat med skamkänslor vilket gör att många upplever det svårt att prata om och erkänna sina känslor.

Känslan av ensamhet och att känna sig utanför kan leda till dålig självkänsla. Det är lätt att hamna i en ond cirkel och att själv vilja dra sig undan andras sällskap eller ofrivilligt stöta bort andra människor. När jag var så sjuk i min depression saknade jag ofta en gemenskap. Det kunde framförallt vara i ett socialt sammanhang.

Jag minns att jag hade köpt biljetter till ett band jag verkligen gillar. De skulle spela i Köpenhamn, något jag hade sett fram emot. Men jag fick tillslut inse att jag inte kunde åka. Ångesten och mitt mående var katastrof. Känslan av utanförskap blev enorm och jag hade så mycket skuldkänslor för att jag inte kunde vara med.

Ofta förknippas ensamhet med avsaknaden av nära vänner och bekanta, eller en kärlekspartner eller familj att dela tankar och känslor med.

Jag vet jag behöver mycket egentid och blir socialt bakfull när jag haft mycket folk runt mig. Men idag planerar jag min vila till mig själv efter jag utsatt mig för mycket intryck.

Idag infinner sig inte känslan av ensamhet. Jag har massor med fina människor runt mig och efter min psykiska olycka har jag träffat fantastiskt människor och idag har jag ett enormt fint nätverk.

Kram 🤗