För mig gick det snabbt att trilla ner i depressionen, men det tog lång tid att förstå vad som hände. Depression är inte alltid som man tror – det är inte bara att känna sig ledsen. För mig var det som att hela kroppen och själen långsamt stängdes ner.
Depressionen smög sig på. Det började med en trötthet som aldrig gick över, även om jag sov hur mycket som helst. Saker jag tidigare tyckt om kändes meningslösa. Glädjen försvann. Till slut blev det svårt att orka med även de enklaste sakerna – att laga mat, svara i telefon eller bara ta sig upp ur sängen.
En depression påverkar inte bara humöret, utan hela livet. Jag fick svårt att koncentrera mig och minnet svek. Det kändes som om hjärnan var fylld av dimma. Ångesten satt som en klump i magen och gjorde ont fysiskt. Tankarna började snurra, ofta kring hur värdelös jag kände mig och hur tung jag var för andra.
Det mest skrämmande var att jag inte kände igen mig själv. Jag som alltid varit driven och stark orkade plötsligt ingenting. Ibland låg jag bara i fosterställning och skakade, med tårar som aldrig ville ta slut. Att leva med depression kändes som att befinna sig i ett mörkt rum utan fönster eller dörr – man vet inte hur man ska ta sig ut.
Då kändes varje dag som en kamp för att överleva. Det fanns ingen energi, ingen glädje och inget hopp. Jag trodde inte att det skulle kunna bli annorlunda.
Idag är det annorlunda. Jag vaknar och kan känna tacksamhet. Jag kan skratta på riktigt och uppskatta små saker i vardagen – en kopp kaffe på morgonen, en promenad i solen, ett samtal med en vän. Där det tidigare fanns hopplöshet finns det nu en vilja att leva. Där det tidigare var mörkt, ser jag nu ljus.
Skillnaden är enorm. Det är som att jag fått tillbaka färgerna i livet efter att ha levt i gråskala så länge.
Idag vet jag att depression inte är ett tecken på svaghet, utan på att man burit för mycket för länge. Och jag vet att det går att ta sig igenom den, även om vägen är lång och krokig.
Vem som helst kan hamna i en depression. Det syns inte alltid på utsidan, men det betyder inte att man är ensam. Om du själv kämpar: våga prata, våga be om hjälp. För även i det mörkaste mörker finns det ett ljus.
Jag är beviset på att det går att hitta tillbaka till livet igen.