Att hitta sig själv handlar inte om att bli någon ny. För mig har det handlat om att förstå det jag bär med mig i bagaget och hur mina erfarenheter har format mig. Alla sår, alla lärdomar, allt jag gått igenom. När jag började se på mitt liv med lite mer nyfikenhet än dömande, öppnades också en dörr till större förståelse för mig själv.
Det handlar också om att våga utforska vad som faktiskt ger mig glädje och mening. Mina intressen, mina passioner och det som ger mig drivkraft. När jag började lyssna inåt och försöka förstå mina känslor blev det lättare att se mina behov – och att ta dem på allvar. Där någonstans började den inre glädjen ta form. En glädje som inte längre behövde hämtas utifrån.
Jag har förstått att mina upplevelser alltid börjar inom mig. Min yttre verklighet speglar ofta hur det ser ut på insidan. När jag känner lugn, tillit och trygghet inom mig själv, är det också det jag möter i världen runt omkring mig. Jakten på lycka, den där nästan desperata känslan av att något saknas, har långsamt fått släppa taget.
Jag kan tydligt se skillnaden idag hur jag var i min djupaste depression. De dagar då jag mådde sämre blev jag lättare irriterad, mer otålig, mer påverkad av små saker. Men de dagarna jag mådde lite bättre var mitt tålamod större och min blick var mjukare för livet
Omständigheterna kan vara exakt desamma – men hur jag möter dem avgörs av hur jag mår inuti.
Självförtroende och självkänsla har varit två stora utmaningar för mig. Jag har alltid lidit av dåligt självförtroende och en låg självkänsla. När någon gav mig en komplimang hade jag svårt att ta den till mig. Ofta tänkte jag att personen bara sa det för att vara snäll, inte för att det faktiskt stämde.
Jag tryckte ner mig själv under lång tid. Känslan av att aldrig duga, att aldrig räcka till eller kunna uppskatta mig själv, var enormt stark. När jag var som mest sjuk i min psykiska ohälsa var det nästintill omöjligt att tänka en enda positiv tanke om mig själv. Idag kan jag känna en sorg över hur hård jag var mot mig själv, hur illa jag behandlade min egen bild.
Samtidigt känner jag en enorm tacksamhet. För jag lyckades vända. Sakta, försiktigt, steg för steg. Jag började ifrågasätta de negativa tankarna och ersätta dem med snällare ord. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon. Med mer förståelse, respekt och framförallt massor av kärlek.
Det viktigaste förhållandet som jag har, är med mig själv. Att hitta kärleken till mig själv har inte varit en rak väg. Men det är den viktigaste resan jag gjort. Och den fortsätter – varje dag.