Världsdagen för introverta

Jag har alltid varit blyg. Blyg och något rädd för omvärlden. Som barn var jag alltid osäker och hade svårt att riktigt passa in. Som tur var hade jag en del kompisar som jag kunde leka med, även om där ändå alltid var något som gjorde att jag kände mig reserverad, eller kanske rent av malplacerad. Den känslan har följt mig ända upp i vuxenlivet.

Det har i princip kvittat i vilka sällskap eller grupperingar som jag har befunnit mig i, för jag har alltid varit lite av en udda fågel. Om det så har varit bland mina klasskamrater i skolan, bland lagkamraterna när jag höll på med sport, bland bandmedlemmarna när jag spelade i band eller bland föreningsvänner när jag var politiskt aktiv – jag har aldrig riktigt passat in. När det begav sig var jag mest ledsen över det eftersom jag kände att ingen riktigt tyckte om mig tillräckligt mycket för att acceptera mig som en av dem, men så här i efterhand tror jag att en del av det helt enkelt har haft att göra med att jag är en introvert person.

Jag har alltid önskat att jag var mer självsäker och vågade ta mer plats. Jag kunde ofta känna en avundsjuka över de vänner och bekanta som så naturligt var den centrala delen av ett sällskap. Detta samtidigt som jag alltid har avskytt att själv stå i centrum. När alla ögon riktas mot mig känner jag hur obekväm jag blir. Förut tolkade jag det som att det berodde på min dåliga självkänsla, att det var den som gjorde att jag var obekväm med uppmärksamheten. Jag vet inte om det är ålderns visdom eller bara åratals reflektioner som lett mig fram till tanken att det nog beror på att jag är en introvert person.

Under många år klädde jag mig som urtypen av en punkare – det var tuppkam i alla möjliga färger, nitar och tygmärken på jackan, stora kängor och slitna kläder. För de flesta framstod det säkert som att jag ville synas, som att jag ville ha uppmärksamhet. Sanningen var den motsatta. Det var i punken som jag hittade mig själv, men det var även bakom denna fasad som jag fann trygghet. Om folk bara såg drägget så såg de inte den riktiga Kristoffer. Då kunde jag fortfarande få vara mig själv, missanpassad och malplacerad oavsett vart jag än befann mig; för folk såg bara min fasad. Det här har kanske mer med den dåliga självkänslan än det faktum att jag är introvert att göra, men visst spelar det sistnämnda roll.

Om man inte känner mig så hade man kanske kunnat tro att jag trivs bland stora grupper av människor. Det kanske är svårt att förstå varför jag annars skulle ställa mig på en scen, ibland framför hundratals människor, för att berätta om mitt liv och mina erfarenheter. Det kanske är svårt att förstå varför jag skulle vilja stå på scen och spela musik om det inte vore för att jag trivs med uppmärksamheten. Även om det givetvis är lite av en egoboost att man gjorde bra ifrån sig när man föreläste eller att det var en skitbra spelning så är det snarare så att det hela är en del av min resa för att hitta mitt självförtroende och jobba med att våga ta mer plats. Det är inte för att jag av naturen trivs med att stå i centrum.

Med åren har jag även insett de enorma fördelarna med att vara introvert, för det är trots allt det som ligger till grunden för vem jag är. Om jag inte var denna grubblande person, som hellre sätter sig avsides och har djupa samtal med några få än ytliga samtal med en mängd människor, som hellre tänker och känner än agerar, vem vore jag då? Ja, med största sannolikhet hade jag inte jobbat inom psykiatrin med att stötta människor som mår dåligt. Jag hade inte heller skapat de här djupt meningsfulla vänskaperna genom åren, vänskaper med folk som känner ett förtroende för att prata med mig just eftersom jag besitter den här kunskapen att lyssna. Jag har fortfarande mycket att jobba på vad gäller självkänsla och självförtroende, men jag har lärt mig att uppskatta att jag faktiskt är introvert. Jag tänker även vad skönt det är att inte ha behovet av att synas och höras hela tiden. Kanske ska jag inte bara säga att jag uppskattar att jag är introvert, kanske ska jag rent av säga tack och lov för att jag är en introvert bland alla dessa extroverta människor.