Besattheten av att äta så lite som möjligt och köra slut på mig med hård träning. Varje tillfälle jag kunde så skulle jag springa till ärenden, och löptränade ordentlig vanligtvis varje dag 5 km-1 mil. I och med att jag var väldigt sport intresserad sedan ung ålder så spelade jag även fotboll, hade danslektioner och även idrott i veckodagarna. Jag införskaffade mig en träningsmaskin, och den kunde jag använda flertal gånger under dagen. Körde även mycket styrketräning med vikter hemma och ibland på skolans gym.
Ett konstant brus över att jag aldrig var tillräckligt rippad. Hjärnspöken som hela tiden ville att jag skulle träna. Oroandet över att gå upp i vikt var konstant. Även kalori räknandet. Fick inte ligga över 1500kalorier och om jag skulle äta någonting gott så spottade jag ut det. Försökte även spy upp maten, men det gick inte.
Hetsätningen skedde dock mest under helgen, då jag fick ha fusk dagar efter en otroligt strikt vecka. Då ville jag inte veta av mig själv. All skam över att äta onyttigt gjorde mig ångestfylld. Aldrig nöjd. Kunde inte se min framgång. Blev förblindad av att inte vara tillräckligt muskelös. Jag var ung och det är lätt att hamna där med alla ideal som fanns redan då. Önskar ibland att jag hade hittat en balans, och var nöjd med hur jag såg ut med normal träningsaktivitet. Idag har jag problem med att jag äter för mycket och inte rör mig tillräckligt. Men även mer friska perioder där jag tar tag i min hälsa och känner mig mer motiverad. Så det är inte bra att ha för mycket av det ena eller andra. Balans är något man ska försöka uppnå, och trivas i den kroppen man har.
Hälsosamma träningstankar! Sund relation till maten man äter, och inte vara så hård mot sig själv. Ta hand om kroppen din.
Marielle Back
Hjärnkollambassadör