Just det, det var skriva jag skulle! Jag fann mig precis scrollandes bland avlägsna släktingar på MyHeritage. Egentligen ganska ointressant eftersom jag känner till ungefär så mycket jag behöver om min släkt. Jag gjorde ändå ett DNA-test förra året och det visade sig föga oväntat att jag var typ 96 procent skånsk. Och jag pratar inte ens skånska längre. I vilket fall som helst blev jag distraherad av ett mail om att jag hade nya DNA-matchningar när jag egentligen var på väg mot att öppna ett tomt dokument för att börja skriva, för ungefär en halvtimme sen.
Då hade det gått typ två timmar sedan vi satt och åt middag och jag pratade om att min lillebror alltid skriver sin blogg för alla dagar i den gångna veckan, på söndagen. Han skriver för Landskrona BoIS och tidningen Offside och det publiceras varje måndag. Jag pratade om att han och jag är lika när det gäller det där med att behöva vara farligt nära deadline för att kunna skriva bra. Då slog det mig att jag lovat att skriva ett inlägg innan veckan var slut…
Så jag skriver väl lite om min gångna vecka, jag med. Jag får bara jobba 13 timmar i veckan fram tills månadsskiftet, så jag har pytsat ut dem lite lagom oregelbundet över dagarna. I måndags jobbade jag på Ätstörningsmottagningen i tre timmar och träffade min första peer sedan jag blev sjukskriven i november förra året. Det kändes bra. Jag är taggad.
Här kommer en paus på ca 15 minuter för att jag plockade upp min telefon för att kolla på mitt schema. Fastnade istället på facebook för att jag insåg att jag är vän med någon som tydligen börjat på mitt jobb medan jag varit borta.
I tisdags hade jag en fotosession med en gammal kompis. Hon läser en fotokurs på sitt program på universitetet och behövde någon att plåta. Så vi släpade iväg en målning jag håller på med till Augustenborgs torg, där jag vi hade ett trevligt samtal medan jag målade och hon tog bilder.
På onsdagen jobbade jag hela dagen på ÄT och klämde in ett patientforum under min håltimme. Jag har lagt mitt schema som så att jag på onsdagar jobbar 8-11 och sen 13-16. Då kan jag gymma varannan vecka och ha patientforum varannan.
Varannan torsdag är patientforum-dag. Då har jag ett klockan 10, ett klockan 13.30 och ett klockan 14.30. Man kan alltid springa nåt ärende mellan, eller gå en promenad.
Sen var jag uppe i mina 13 timmar och blev tvungen att vara ledig på fredagen. Jag gick på Peer support-handledning en stund, ändå kan jag tala om, för jag gillar inte att vara sysslolös. Och jag skulle egentligen haft ett konstrelaterat möte, men det hade blivit flyttat.
Vad vill jag ha sagt med att i princip rabbla mitt schema här då? Jo men som ni ser så flänger jag ganska mycket hit och dit. Jag har lärt mig att jag behöver den här typen av variation och stimulans. Det är en ständig balansgång, för om jag missar att skriva in en sak i min kalender eller om jag inte orkar med att hålla ordning hemma, handla, planera måltider, tvätta etc. så faller strukturen helt. Men jag har det ändå hellre så här än att sitta på ett och samma jobb 8-16.30. Jag skulle aldrig stå ut.
Jag klarar att ha det så här om jag sover som jag ska, så länge det inte händer för många oväntade saker och så länge jag slipper allt för många situationer som leder till känslostormar. Och så länge jag inte tackar ja till precis allt folk ber mig om. Jag klarar det även utan ADHD-medicin nu för tiden, men jag får såklart kämpa hårt. Kämpa hårt för att få vara hela mig, nästan varje dag i alla fall.
Ibland säger jag att jag inte vill jobba i psykiatrin. Att jag är trött på att älta min story för pengar. Att jag bara vill vara konstnär. Men sanningen är att jag hade tröttnat på det också, om jag bara gjort det. Jag behöver en massa action och en massa förutsägbarhet.
Är det någon annan med ADHD som känner igen sig?
Hanna Hildeman
Hjärnkollambassadör