Alla j*vla hjärtans dag

Jag har gått och funderat på denna text ett tag nu. I ärlighetens namn vet jag egentligen inte exakt vad det är som jag vill skriva; jag har bara en känsla av att jag vill skriva något. Risken är att jag bara kommer att babbla på och sen ändå inte ha något budskap eller komma fram till nånting, eftersom jag trots allt inte är helt hundra på vad jag faktiskt vill. Så i förväg får jag kanske be om ursäkt ifall du just nu slösar bort din tid på att läsa rent nonsens. Men, men… Alla hjärtans dag var det jag tänkte på, och alla hjärtans dag var det som gjorde att jag ville skriva. Vilken j*vla skitdag det är!

Med det menar jag inte att det är något som helst fel på kärlek, för kärlek kan vara det mest underbara som existerar. Det är inte heller något fel på att människor delar denna kärlek med varandra eller att de visar denna kärlek för resten av världen. Dock blir jag så otroligt trött på denna infernaliska inskränkthet och tvånget kring tvåsamhet. Det är precis som att det enda som är genuint accepterat i samhället överlag är att folk lever i tvåsamhet – och givetvis allra helst som ett heterosexuellt par. En dag som alla hjärtans dag påminner mig om just detta; för all kommersialism är uppbyggt runt att skämma bort din partner. Skäm bort honom eller henne med choklad, rosor eller sexiga underkläder. För givetvis ska kvinnan i förhållandet (för vi pratar ju som sagt om ett heterosexuellt förhållande) helst ha köpt några nya underkläder att överraska sin karl med att ha på sig. Denna karl ska helst ha kommit ihåg att köpa en bukett rosor, som dagen till ära kostar fem gånger så mycket som alla andra dagar, till sin lilla primadonna. Det är iallafall så jag tolkar all reklam som har bombarderat mig den senaste tiden.

Men det är inte kommersialismen som stör mig mest. Det är bara så vår värld är uppbyggd och jag tänker inte komma med några politiska brandtal. Det är inte heller förlegade samhällsstrukturer och könsroller som stör mig allra mest. Vi är på väg i rätt riktning med större acceptans för olikheter och för vad som kanske inte passar in i normen, men vi är bara inte riktigt i mål ännu. Nä, det som stör mig allra mest med tjatet kring dagen är vilket djävulsk ångest jag vet det kan skapa hos många människor. Det är så otroligt många människor som lever i ensamhet, som lever i ofrivillig isolering på grund av sitt mående. Att isolera sig från omvärlden för att man är deprimerad, har ångest eller känner sig som ett ufo för att man inte passar in i samhället är inget ovanligt. Det är så många som saknar värdefulla relationer i sitt liv. Vare sig man saknar bra vänner, partners eller familj så sitter man fast i sin ensamhet. Rädd för att bli sårad, rädd för att bli nekad eller lämnad.

Jag har själv känt mig förbannat ensam i många år, och saknade en hel del väsentliga relationer i livet, just för att jag mådde för dåligt för att ens våga mig utanför dörren för att kunna skapa dessa relationer. Att i flera veckors tid se reklam för alla hjärtans dag precis överallt påminde mig då bara om hur ensam jag kände mig. Det blev nästan som ett hån. Det gav mig helt enkelt en helvetes ångest. Jag har idag en del oerhört värdefulla relationer, och jag gör mitt bästa för att berätta det för människorna i mitt liv. Jag berättar ofta hur mycket jag uppskattar och värdesätter dom. Det gör jag oavsett vilken dag på året det är. Det är ju rent ut sagt tragiskt om du ska behöva en speciell dag på året då du äntligen ska våga visa din kärlek till dina närstående. Skulle det inte betyda mer att få höra hur betydelsefull du är i någons liv om det skedde spontant än om det skedde på en specifik dag varje år?