Jag är en driven person. Kan nog säga det utan att det är en överdrift. Det är bara det att drivet går till just överdrift ibland. Förra torsdagen till exempel var det helgdag och jag hade inget planerat förutom att ha hemmaspa med min dotter. Tänkte att jag kunde städa lite först och började ganska direkt efter att jag vaknade klockan 6 på morgonen.
Alla andra dagar har jag fullt upp. Jag jobbar ganska mycket. Vet inte hur många procent eftersom jag har flera olika jobb. Dessutom promenerar jag överallt så allt tar tid. Har av ekonomiska skäl och miljötänk inget körkort och känner inget större behov av det heller. Jag klagar inte och jag älskar Malmö för allt jag behöver finns på promenadavstånd. Utöver jobb så har jag ju ett barn som ska hämtas och underhållas och få i sig vettig mat på rimliga tider. Jag har sagt sedan jag fick barn att jag inte vill att hon ska ha för långa dagar på förskolan och det står jag fast vid. Sen har man ju ett hem att ta hand om och om man har ADHD och/men perfektionistiska tendenser så kan det vara en extra stor ansträngning. Jag är inte perfektionist på så sätt att allt måste vara undanplockat, utan snarare att allt ska vara, strukturerat och displayat på (enligt mina mått mätt) rätt sätt och såklart gärna rent. Dessutom tröttnar jag snabbt och gillar att möblera om. Jag försöker ha ett socialt liv så ofta det går utan att det skapar stress, men det är svårt! Jag finner mig ständigt prioritera jobb. Av den anledningen är jag väldigt stolt över en grej jag gjorde förra veckan.
Jag håller som jag kanske nämnt tidigare på med ett stort måleriprojekt för MKB, i ett trapphus på ett kommunalt boende. Jag räknar med att målningen kommer att ta sammanlagt ca 80 timmar. Jag kommer att ha mer tid när jag har semester från ett av mina andra jobb, så det är då jag kommer att lägga in en högre växel, men just nu är den enda dag jag egentligen har tid att måla tisdag. Jag lämnar på förskolan 9.00, har ett patientforum 10.30-11.30 (varannan vecka), en halvtimmes promenad hem, lunch och sen måla 13-15 innan jag hämtar på förskolan. Just förra tisdagen hade jag bestämt träff (och sedan glömt bort det) med en kvinna jag fått kontakt med via en facebookgrupp för gravida. Våra barn är lika gamla och vi skulle mötas för lek och häng i folkets park. Problemet var bara att min dotter hade haft svullna halsmandlar i flera dagar och låtit som Lars Leijonborg när hon pratade. Hon hade inga andra symtom, men jag ville ändå kolla upp det och var således tvungen att boka in en tid på vårdcentralen på den tid jag egentligen skulle ha målat. När jag bokade hade jag glömt bort att jag skulle på playdate så jag tänkte att jag skulle gå och måla 15-17 istället och låta Etta vara hemma med sin extrapappa. Samma extrapappa påminde mig när jag just delat med mig av planen, om att jag skulle till folkets park. Min första impuls var att ställa in dejten, men jag fattade istället beslutet att prioritera den över jobbet. Och vi hade jättetrevligt!
Det där var en lång utläggning. Jag skulle ju egentligen berätta om torsdagen, så tillbaka till den. Sanningen är att jag började skriva det här inlägget i torsdags kväll, men annat kom emellan och nu har jag nästan glömt vad som hände. Jag ska göra mitt bästa för att minnas.
Den enda planen var alltså egentligen att Etta och jag skulle ha spa-dag. Hon hade föreslagit att vi skulle göra hemmagjorda ansiktsmasker och bada fotbad. Klart vi skulle hinna med det. Vi hade ju hela dagen på oss. Jag började alltså städa och det blir sällan en enkel grej för mig. Jag vänder upp-och-ner på allt och sen måste jag ställa det till rätta. Jag insåg att vi hade vinterkläder i garderoben som egentligen ska bo i källaren på sommarhalvåret, och så har jag vuxit ur halva min garderob och räknar inte med att komma i mina byxor igen på ganska många månader. Således blev det många vändor till källaren där jag också hittade en trälåda att förvara bebis-kläder i osv osv. Mitt i städningen/stöket insåg jag att det skulle vara skönt att hinna gå till gymmet eftersom jag sagt till mig själv att gå dit en gång i veckan för att inte tappa för mycket styrka som kan vara bra att ha när man bär ett barn. Nu hade det inte blivit av på några veckor. Min kille var inte hemma, utan hade gått till sin kompis 24 timmar tidigare för att göra musik. Jag ringde honom medan jag dammsög ostrukturerat och frågade om han tänkte komma hem någon gång under dagen så att jag kunde gå och träna, men det slutade med att vi började tjafsa istället för att jag fick ett svar. Vi la på luren och jag fortsatte städa. Etta kämpade på med sitt rum och fick instruktioner och pepp av mig emellanåt. Troy kom hem runt 14 trots allt och nu hade jag möjligheten att gå till gymmet. Jag siktade på att ta mig dit innan klockan 18 för att sedan kunna komma hem och äta middag. Innan dess skulle vi alltså ha spa, men jag hade också bestämt att jag skulle putsa alla sex fönster i Ettas rum. Jag hann faktiskt med alltihop, men det var inte smärtfritt och även om vi hade kul och Etta njöt av spa-stunden så gav den inte speciellt mycket avkoppling för mig.
Jag minns varken vad vi åt, vad jag lagade eller när jag klämde in det, men vi fick i oss mat på något sätt. Sen stupade jag i säng efter att ha städat och organiserat i ca 12 timmar, men var för uppe i varv för att kunna somna. Den här berättelsen tror jag demonstrerar ganska väl varför utmattning är vanligt bland personer med ADHD. Mer om mina erfarenheter av månadens tema kommer snart.
Hanna Hildeman
Hjärnkollambassadör