Återhämtning varannan vecka

Det fanns en tid då jag bara hade min dotter hos mig varannan vecka. Det var tiden från att hon var drygt ett, fram tills att hon var två och ett halvt. Det var jobbigt på så sätt att jag saknade Etta hela tiden, men det fanns fördelar med arrangemanget också. Varannan vecka hade jag möjligheten att vara en ganska utvilad mamma och den andra veckan kunde jag visserligen leva rövare en hel del, vilket jag gjorde ibland, men jag kunde också vara kreativ på ett sätt som på den tiden var svårt i ett litet barns närvaro. Om jag vetat då vad jag vet nu – att hennes pappa skulle bli utvisad och jag skulle börja längta efter fler barn – så kanske jag bättre tagit vara på den där tiden. Jag hade så småningom lärt mig att vara mer effektiv med både den kreativa processen och återhämtningen. Då var jag liksom först nybliven singel efter att endast ha identifierat mig som mjölkko och blöjbytare i ett drygt år. Ett år är en hel evighet för någon som både är otålig och osoven. Jag ville ut och ha bekräftelse och känna mig som en sexuell varelse igen. Sen råkade jag efter ett år bli förälskad och det är inte heller mitt mest produktiva eller avslappnade tillstånd. Så jag hann aldrig hitta den ultimata balansen. Det är lätt att vara efterklok.

Tid går ju liksom inte att återkalla. Det stressar mig ofta. Jag vill hinna med så mycket. Därför är det ofta återhämtningen jag glömmer bort att prioritera. Det är som en permanent inställning i mitt system. Jag är väldigt medveten om hur viktigt det är med återhämtning. Ändå piskar min inre motor mig att hela tiden göra, göra, göra. Det var väl därför de där barnfria veckorna ibland gick åt till en hel del festande. När man festar så känns det som att man gör någonting, men man gör inget vettigt och det är ju nästan som att vila. Eller? Antagligen inte.

Innan jag fick barn så trodde jag att jag skulle orka ladda om mina batterier och skapa en massa konst efter läggning på kvällen. Det kunde jag ju fetglömma. Efter-läggnings-dåset är ett unikt tillstånd. Det går inte att beskriva för någon som inte varit där. Visst har det hänt att jag tvingat mig själv att spela in rap-verser till två på natten för att sedan gå upp klockan sex för att lämna på förskolan och gå till jobbet, men det är icke att rekommendera.

När ska man hinna återhämta sig då? Eller vi kanske ska börja med en annan fråga: Vad är återhämtning egentligen? Jag tänker att det är ett både brett och individuellt begrepp. Att återhämta sig från psykisk ohälsa kommer jag att skriva om i ett annat inlägg, men just den där (förhoppningsvis) dagliga återhämtningen – den tänker jag är väldigt individuell. En del kanske behöver ligga på soffan och titta på serier. Andra återhämtar sig genom att spela spel på mobilen. Vissa yogar eller joggar osv. För mig kan träning vara en återhämtning, men bara om jag gör det på ett medvetet, prestationsfritt och närvarande sätt. Sen måste jag återhämta mig från träningen också. Genom mat, vatten och sömn. Träningen var en gång en del av min självdestruktivitet men det betyder ju inte att den är det för alltid.

När jag började måla för drygt tio år sedan så var det i återhämtningssyfte. Jag hade genomgått en stor operation och skulle vila, men behövde samtidigt bearbeta det jag varit med om. Där jag befinner mig i livet nu är måleriet ofta prestationsinriktat. Om jag vill sälja så behöver jag leva upp till både mina egna och andras förväntningar. Jag behöver piska mig mer än vila. Nu när jag är gravid är måleriet dessutom fysiskt påfrestande och varje gång jag målat i två timmar så behöver jag lägga mig med fötterna i högläge. Ett av mina långsiktiga mål är att kunna vila i måleriet igen.

Jag är för det mesta noga med mina rutiner. Jag går och lägger mig i tid för att orka med dagarna, men jag lyckas på något sätt ändå ofta ligga på minus på sömnkontot för det går inte alltid att somna. Jag gör så mycket på dagarna och jag kämpar med att få ihop pusslets alla bitar. Då är det bra att tänka på att man inte är ensam och att det inte alltid måste bli perfekt. Jag längtar tillbaka till varannan-vecka-livet ibland, men jag prioriterade bort återhämtningen då också. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Vissa dagar känner jag mig återhämtad och utvilad, men just nu sitter jag mest och gäspar. Bäst att klämma in en tupplur innan det är dags att hämta på förskolan.