Djuren har aldrig bara varit en del av min återhämtning. För mig har dom varit en förutsättning för att överleva.
Som barn levde jag i en värld där jag sällan kände mig trygg och definitivt aldrig förstådd. Men i stallet fanns något helt annat. Där fanns värme, närvaro och en känsla av att höra till. Hästarna dömde mig inte. De krävde inga ord. De mötte mig precis där jag var.
Det var också tillsammans med djuren som jag lärde känna mig själv. Jag lärde mig att läsa kroppsspråk, energi och ordlös kommunikation långt innan jag förstod mina egna känslor. Samtidigt fick jag upptäcka att jag faktiskt var bra på något. Det gav mig en känsla av värde när jag hade svårt att hitta den någon annanstans.
Än idag räcker doften av en häst för att hela min kropp ska slappna av. När jag idag möter en häst känner jag en närvaro och en glädje som är svår att beskriva med ord.
Idag delar jag livet med mina katter- de är min familj och betyder mer för mig än vad många kan förstå. Djuren har alltid varit min flock. De har lärt mig tillit när människor gjorde det svårt. De har visat mig att trygghet inte alltid behöver uttryckas med ord.
Den största harmonin hittar jag fortfarande ute i naturen och tillsammans med djur. Där kan mitt nervsystem vila på riktigt.
Jag känner verkligen en djup tacksamhet över att djuren har funnits genom hela mitt liv.
Ibland säger man att människor räddar djur. För mig har det varit tvärtom.